En kommun behöver uttala vad den vill med sina barn och ungdomar
Alla oroas över att allt fler ungdomar numera tillåter sig en livsstil präglad av kriminalitet. Och många föräldrar oroas över att deras barn och ungdomar ska ta efter och bli likadana. Sådan torde situationen i nästan varje svensk kommun.
Därför talas det numera kontinuerligt om hur viktigt det är att tidigt fånga upp barn som kan tänkas dras till en kriminell livsstil. Man diskuterar olika arbetssätt och metoder för att avleda och avhålla från kriminalitet, och man vill hjälpa föräldrar att förebygga. I regel ses kommunen som den som har huvudansvaret. Men metoderna är ofta svåra att kontinuerligt genom¬föra och vidmakthålla för en kommun.
Vad som saknas är en uttalad viljeyttring från kommunernas sida om hur barn och ungdomar ska vara och bli, oberoende av om de behöver ”fångas upp” eller inte. Kommunerna bör därför skaffa sig en kort och slagkraftig sådan viljeyttring. Den bör uttalas av kommunfullmäktige och kan vara formulerad så här:
”X-köpings kommun vill att dess barn och ungdomar ska växa upp och utvecklas till skötsamma, ansvarsfulla, positivt bidragande och hederligt egenförsörjande medborgare.”
En sån här viljeyttring kan då användas av alla kommunanställda (rektorer, lärare, fritidsledare, socialsekreterare, förskolepersonal m fl, m fl) som kommer i kontakt med barn och ungdomar, när de behöver stödja sig på något i situationer, när de ska tala allvar – proaktivt och reaktivt. De slipper genom detta själva hitta på något ad hoc i uppkomna situationer. De kan peka på viljeyttringen och säga att ”det här, det vill kommunen med dig och det är uttalat av de folkvalda, av kommunfullmäktige”.
Viljeyttringen behövs också för att få barn och unga att själva inse och veta vad deras kommun har för förhoppningar på dem. Vidare kan idrottsföreningar, nattvandrare och alla andra som så vill, ansluta sig till och peka på kommunens viljeyttring, när så behövs.
En sådan här viljeyttring kommer att vara det långsiktigt förebyggande inslag som för närvarande saknas i kommunernas och andra samhällsaktörers förhållningssätt visavi barn och ungdomar. Och för huvudaktören kommunen är den mycket enkel att införa och kostar ingenting. Det är bara att skriva in den i ett övergripande dokument och se till att den når ut till all kommunpersonal och till alla andra som behöver den. Men först och främst – till alla kommunens barn och ungdomar.
- David Lundqvist
oberoende S-debattör
f d kommunfullmäktigeordförande
redaktion@marsta.nu
