Den stora demokratin i det lilla

Utställningarna invigdes av riksdagens talman Andreas Norlén och många var där.

Andreas Norlén gav oss tänkvärda ord om vikten av att bevara och värna demokratin. I dessa tider finns utmaningar vi inte kan bortse ifrån. När jag hör att man än en gång anmält skulpturen ”Lek” på Arlandagymnasiet med argument som – stötande och olämplig i en skolmiljö, är även det en demokratisk fråga. Skulpturen är skänkt till Sigtuna kommun och föreställer faunen Pan och nymfen Syrinx i den grekiska mytologin, av skulptören Anton Lundberg.

I Sverige har vi åsiktsfrihet och religionsfrihet, det kan vara en prövning för oss alla, vi tycker inte alltid lika, men för det kan vi inte gömma, glömma eller censurera, på vems och vilka grunder? När det kommer till konst är kanske ett syfte uppfyllt med denna skulptur, den väcker tankar och till och med provocerar, vilket många menar är en av konstens viktigaste uppgifter. Nu kan ju inte skulptören själv i det här fallet berätta för oss om vilken hans tanke var när han använde sig av denna historia ur den grekiska mytologin, han skulpterade sin tolkning av en händelse, om än diktad. Vi kan i det här fallet ta del av historien i dubbel bemärkelse, av den tid konstnären valt att skildra samt tiden han skapade skulpturen, den tid Anton Berg var verksam, (född 1893 död 1977), hur såg idealen ut för kvinna och man då, hur har det förändrats till vår tid?

Alla vet att övergrepp pågår och kan enas om det orättvisa och vidriga i det, och ­­under senare år har livliga diskussioner förts kring en del mäns övergrepp och orättvisa behandlingar av kvinnor. För att utveckla och fortsätta bygga på ett mer jämlikt samhälle är ett sådant här historiskt konstverk viktigt, det måste synas och vi bör aktivt se, tala och reflektera. Skulpturen ”Lek” är en föredömlig utgångspunkt för diskussioner med just våra unga, för om ett konstverk väcker anstöt för att det går att tolka in ett övergrepp, så är det ju handlingen som sådan vi ska fördöma och inte skulpturen. Jag uppmanar likt vad Lill Sjöström föreslår i sin artikel från april 2017 om skulpturen ”Lek”, att lärare och vuxna ska tala med unga om vad en sådan här skulptur kan tänkas handla om och reflektera över det, stärka våra unga kvinnor och män för att tillsammans kunna leva sida vid sida i ett jämlikt samhälle, det är att lyfta medvetandet och det är att värna demokratin.

Nu önskade Anton Lundbergs fru i sitt gåvobrev att ”konstverket skulle placeras i någon av kommunens ägda byggnad till vilken allmänheten har företräde”. Med tanke på att Arlandagymnasiet nu har spärrar vid entrén och besökare utan passerkort inte har tillträde, skulle det finnas anledning att flytta skulpturen. Var, det är nästa fråga. Men diskussionen måste fortgå och hållas levande, det kan och bör den just för att vi lever i en demokrati.