Vilken värld lever Olof Holst och moderaterna i?

Men runt om i världen – inte minst i Sverige – uppmärksammas att klimathotet är stort och mycket akut. Från att tidigare bagatelliserats inser allt fler, att flyget är en av de stora utsläpparna av klimatgaser – särskilt från länder/befolkningsgrupper som redan toppar utsläppsligan per capita.

För svenskarnas del beräknar Chalmers och Naturvårdsverket att klimatskadan från utrikesflygets utsläpp är lika stor som all personbilstrafik i landet. Denna kunskap har resulterat i att den tidigare ständiga ökningen av svenskarnas flygande under 2019 övergått till en klar minskning. Varje månad 2019 uppvisar lägre passagerarantal än 2018. Ändå vidhåller Holst och M uppenbarligen att det behövs en fjärde, eventuellt en femte rullbana på Arlanda.

Flygplatsen har i dag ca 25 miljoner passagerare per år. Europas största flygplats – London/Heathrow – har 80 miljoner och 2 (t-v-å) rullbanor. Ett tidigare beslut om en tredje bana är under omprövning i ljuset av de frågetecken som föreligger angående flygets utveckling. Den nya ”monsterflygplatsen” i Peking förväntas hantera långt över 100 miljoner passagerare och nöjer sig med fyra rullbanor.

Har det blivit ett egenintresse (en ”symbolfråga”) för Holst/M att det måste finnas fyra banor på Arlanda? Brukar man inte vara väldigt försiktig med spenderande av skattemedel? Borde man inte inse att investeringar i kraftigt utökad Arlanda-kapacitet kan bli ett slöseri med resurser?

Förhoppningsvis bemöts dessa våra invändningar inte med den fördummande attityden att ”ska vi inte få flyga alls” när saken faktiskt nu gäller en tänkt fördubbling av flygandet (=Swedavias Arlanda-prognos). Det är rimligt att nu istället fråga sig om det är möjligt att svenskars flygande ökar bara lite, stannar upp eller t o m minskar något. Önskvärt vore det i varje fall. Och det sistnämnda sker ju faktiskt.

Ett annat ”försvar” för ökat flygande är att nya bränslen, elflygplan och annan teknologiutveckling kommer att lösa utsläppsfrågan. Det finns dock inget underlag för att hävda att mer än en bråkdel av utsläppen kommer att försvinna under den kommande 10 -15-årsperioden, inom vilken en dramatisk minskning av klimatgasutsläppen måste ske. Det räcker inte alls att vara ”teknikoptimist”.

Utöver fler rullbanor framhåller Holst/M att infrastrukturen kring Arlanda behöver förstärkas. Det är helt sant. Både kollektivtrafik till/från/inom området, fjärr- och regionaltågstrafik och övrig service behöver utvecklas för att göra ”Stor-Arlanda” till den hållbara, dynamiska regionala kärna mellan landets största och fjärde stad som läget möjliggör.

• Lars Wedén, fristående liberal debattör
• David Lundqvist, fristående socialdemokratisk debattör

Fotnot: Olov Holst vill avser inte bemöta insändaren