Jag har full förståelse för irritationen
märsta.nu:s chefredaktör och jag har på morgonen haft en mejlkorrespondens om hans JO-anmälan mot Gun Eriksson. Jag fick hjälpa honom att få den skickad även till henne.
Iskander avslutade sitt senaste mejl med ”En fråga? Du som f d ordförande i KF, är det rätt att bli irriterad på att folkvalda uttalar sig i media?”.
Jag begriper att Iskander bara vill ha mer rubriker att braska med i sitt organ. Så egentligen borde jag inte svara, men kan inte låta bli. Jag gör det med detta debattinlägg.
Ingenting tycks ha meddelats under hand till kommunfullmäktiges ordförande om att en motkandidat skulle föreslås vid valet av KSO. Oppositionens gruppledare kunde inför sammanträdet ha nämnt det till henne vid det informella förmötet med presidiet. Så skedde tydligen inte. En annan möjlighet fanns. Men det är inte känt huruvida kf:s 2:e vice ordförande lämnade information till ordföranden om det före sammanträdet – eller under sammanträdet, när KSO-valpunkten närmade sig. Han borde ha gjort det, om han kände till vad som var på gång.
I kommunallagen står det i fråga om kommunfullmäktige under rubriken ”Offentlighet och ordning vid sammanträdena” att
”39 § Ordföranden leder fullmäktiges sammanträden och ansvarar för ordningen vid sammanträdena.
Ordföranden får visa ut den som uppträder störande och inte efter tillsägelse rättar sig.”
Jag har full förståelse för att ordföranden blev besviken, när det visade sig att någon hade lagt två valsedlar i urnan, så att det blev 52 avgivna röster i stället för – som det skulle vara – 51. Ordföranden har rätt att förutsätta att ledamöterna klarar av att lägga bara EN röst vid ett val.
Att ordföranden efter detta 52-resultat måste förklara valet ogiltigt och påbjuda en ny omröstning är självklart. Att hon då tillät en ajournering är också självklart.
Att dessutom då tvingas konstatera att någon ledamot under ajourneringen störde ordningen genom att läcka information måste ha varit oerhört irriterande. Med stöd av första meningen i 39 § hade hon all anledning att – för att få bättre ordning i framtiden – säga det hon sa, när sammanträdet återupptogs. Ett fullmäktigepresidium kan ju inte opåtalat låta det som är dess ledningsfunktion respektlöst störas av illvilliga läckor. Så hon gjorde rätt där och har mitt fulla stöd för vad hon sa.
Hade jag själv varit ordförande skulle jag ha uttryckt mig minst lika tydligt, troligen mycket tydligare. Och hade jag – vilket nu inte blev fallet – fått veta vem den illvilliga läckan var, så skulle jag med stöd av 39§, andra meningen, ha sagt till denne/denna på skarpen. Samt, om det inte hade hjälpt, visat ut vederbörande från sammanträdet.
-David Lundqvist
Kommunfullmäktiges ordförande 2006-2010
