Interna koalitions-slitningar bakom M-förlusten 2002
I början och slutet av SVT-programmet ”Uppdrag granskning” 2017-04-26 hävdar Peter Kockum (M)att det var ”kyrktomten” som gjorde att de borgerliga förlorade kommunvalet i september 2002. Har han rätt i det? Jag menar att svaret är nej.
Peter Kockum hade vid valet 2002 fyra år bakom sig som kommunstyrelsens ordförande och ledare för en styrande sex-parti-koalition (M=17, C=2, FP=3, KD=2, SfS=2, Sveriges Pensionärers intresseparti=1; totalt 26 fullmäktigemandat av 51).
Hans regeringsperiod 1998-2002 var inte harmonisk. Mycket var man förstås överens om i sex-parti-koalitionen, men många gånger först efter hårda förhandlingar sinsemellan. De fem småpartierna kallade sig ibland skämtsamt för ”vi i femman”.
I några fall kom slitningarna i öppen dag.
År 2000 hade M – med ideologiska motiveringar – fått igenom, att kommunen skulle konkurrensutsätta så många verksamheter som det bara gick inom dåvarande Socialnämndens område.
Och ganska omgående därefter skred M-koalitionen till verket med dåvarande Märsta sjukhem (numera Ärlinghem), där driften avtalades bort till vårdföretaget ISS Care.
ISS Care klarade dock inte av att sköta äldreboendet. Det blev skandalrubriker i media. Och det lilla vågmästarpartiet Sveriges Pensionärers Intresseparti lär nog inte ha varit nådigt mot M och Kockum i den interna koalitionsdiskussionen.
Vid ett Socialnämndssammanträde 2001 föreslog minoriteten (=S) att kommunen skulle säga upp avtalet med ISS Care och återta boendet till kommunal drift. En ledamot från ”vi i femman” (en KD-representant) trotsade M och röstade med S, och så fick driften tas tillbaka. Det var nog ett nederlag – ideologiskt och prestigemässigt – som sved för M och Kockum. Och en del Sigtunaväljare hade ISS-debaclet i minnet vid valet 2002.
Ett annat exempel var den översiktsplan som antogs i juni 2002, tre månader före valet 2002.
Vad gäller översiktsplaner brukar partierna i kommuner som Sigtuna sträva efter att bli överens. Protokollet från kommunfullmäktige 2002-06-13 visar dock på att M och Kockum misslyckats med detta. Ändringsförslag lades under sammanträdets gång fram av C, FP, KD, SPI-representanten (som 2002 hade blivit ”vilde”) samt dessutom av två M-ledamöter). Dessutom lades ett flertal ändringsförslag fram av oppositionen.
Översiktsplanen, som kunde ha beslutats med ett klubbslag (om ärendet hade varit väl berett av Kockum), krävde i stället 35 beslutspunkter för att bli antagen av kommunfullmäktige.
I juni 2002 framstod därför koalitionen M +”vi i femman” som stadd i upplösning, detta alltså inför ett val tre månader senare.
Det är, enligt min uppfattning, dessa händelser och många andra interna slitningar under 1998-2002 som låg bakom att M och övriga borgerligheten förlorade valet 2002. Kyrktomten var inte avgörande.
- David Lundqvist, enskild S-debattör
